En svårslagen IPA

Även om uppdateringarna inte står som spön i backen dessa dagar då semestern övergått i vardag så finns det ändå små ljusglimtar att rapportera om från hembryggarkällaren. En sådan ljusglimt är min senaste bryggning av en ”modern” västkust IPA där väldigt många saker föll på sin plats. Tanken med receptet var att skapa en frisk maltbas utan att den för den sakens skull blir tunn. Beskan ska skära friskt genom hela smakupplevelsen utan att bli hängande kvar i gommen för länge. En bra västkust-IPA bjuder på mycket humlesmak samtidigt som beskan ska rensa paletten och få en att vilja ta en ny klunk. 

Hur smakade ölen då? När det gäller så pass välhumlade öl som IPA är det svårt att sätta några smaker av malten. För mig handlar det mer om en munkänsla som ligger i balans med beskan och humlen. Detta är svårare att pricka in än vad man kan tro, men med denna öl så lyckades jag verkligen med rätt kombinationer av basmalt och lite extra specialmalt. Humlekaraktären är givetvis det som dominerar upplevelsen. Beskan är ren, frisk och kraftig och följer med under hela resan. Den stannar kvar en stund i gommen efteråt utan att bli kletig och efterhängsen. Kombinationen av Simcoe, Amarillo och Mosaic bjuder på en bra blandning av gammalt och nytt. Blodapelsin, tallbarr, granskott, grapefrukt och lite citrus kommer i stora portioner. Efter snart 10 år som hembryggare är detta en av de bättre ölen jag bryggt och tveklöst den bästa IPAn hittills. Jag kan varmt rekommendera andra hembryggare att prova på receptet nedan, eller att man använder delar av receptet som ”bas” för att utforma en egen modern västkust-IPA efter smak och tycke. Några tankar om receptet:

När det gäller malten är det ganska okomplicerat. Min rekommendation är man smyger in en gnutta wienermalt och en ljus karamellmalt tillsammans med sin basmalt som ska bestå av Golden Promise eller annan pale ale malt.

För att få till en önskvärd och frisk grundbeska är en giva Columbus vid 60 minuter a la 30 IBU mitt rekommenderade val. Välj sedan en neutral jäst som gör jobbet utan att lämna några större smakbidrag. Min erfarenhet av olika sorters jäster som ska tillföra olika fruktiga toner på grund av det ena eller det andra, vars beskrivningar lätt kan locka när man ska bygga sitt IPA-recept, är att dessa smakbidrag enbart blir ännu en parameter att kontrollera och att dessa i sin tur gör det svårare att  uppnå önskat resultat samt repeterbarhet. Lallemand BRY-97 slår alla andra torrjäster på fingrarna när det gäller att leverera en smakneutral jäsning som lämnar utrymme åt både malt och humle. Hellre BRY-97 än US-05. Jäs i runt 18 grader. Alla kveikfantaster som tycker den sortens jäst är oslagbar till IPA har oftast fel. Det går att brygga jättebra västkust IPA med kveikjäst om man jäser den svalt (givetvis beroende på vilken kveikjäst man väljer), men att trycka upp en humlebomb i 30 grader för att få den utjäst på 36 timmar tycker humlen och dess oljor inte om och kommer också smaka därefter. 

Torrhumla sedan i 16 grader i två dagar och kallkrasha sedan i två. Sistnämnda varierar beroende på vad för slags jäskärl du använder samt hur häjsfri du kan få ölen i jäskärlet. Jag har inga dyra ståltankar i min bryggutrustning men kan däremot trycksätta jäskärlet och flytta ölet från jäskärl till fat genom att tappa ölet från toppen. Oavsett vad man har för utrustning är det eftersträvansvärt med en någorlunda klar öl. Klarningsmedel i kok samt under kallkrash är icket att underskatta. Att gå in i detalj kring mäskning och PH eller andra bryggdetaljer som också påverkar klarhet och smakstabilitet gör jag inte nu då det lätt kan kännas övermäktigt för många. Goda bryggrutiner kommer man dock lite längre på enligt min mening. Det var mina tankar kring receptet. Nu tar vi oss en titt på hur mitt recept faktiskt såg ut samt vad man kan justera om man vill laborera med lite andra smaker. Kom dock ihåg att det är en västkust IPA vi utgår från:

Siffror
OG: 1.059
FG: 1.014
%: 5.9

Malt
80% Thomas Fawcett Golden Promise
10% Weyermann Wienermalt
5% Crisp Caramalt
5% Weyermann syramalt

66°C i 60 min
76°C i 10 min

Humle
Enbart T-90 pellets
30 IBU – Columbus (T-90) vid 60 min kvar av kok
30 IBU – Simcoe (40%), Amarillo (30%) och Mosaic (30%) vid 3 min kvar av kok
Torrhumling – 7g/L samma fördelning som vid 3 min

Jäst och jäsning
Lallemand BRY-97 i 18 grader. Höj till 20 grader sista 1-2 dagarna av jäsningen. 2 paket till 14L.

Eventuella justeringar i receptet
Receptet ovan blev min hittills bästa IPA, alla kategorier, och jag skulle kunna brygga exakt samma recept igen. Några småjusteringar kan göras om man inte har rätt ingredienser eller är sugen på någon annan humlevariant:
– OG och FG kan ju variera lite och man kanske inte prickar in siffrorna exakt. Mitt mål var ett öl på 5.5% och jag skulle justera maltmängden vid en ombryggning för att nå detta. Värt att tänka på är utjäsningen. Ett FG på 1.014 är ju inte en superutjäst öl, men ska alkoholstyrkan vara runt 5.5% så är det inte fel med ett lite högre FG för denna typen av öl.
– När det gäller malten så använder jag alltid syramalt för att nå rätt PH i mäsken. Använder man mjölksyra, vilket jag tror är vanligare, kan man plocka bort syramalten och addera ytterligare 5% basmalt.
– Den ljusa karamellmalten kan eventuellt plockas bort om man vill ha en ännu krispigare öl eller om man vill öka alkoholstyrkan. En dubbel-IPA med samma recept tror jag skulle fungera alldeles utmärkt, men då hade jag också plockat bort karamellmalten och kanske även minskat wienermalten något.
– Annan jäst? Visst kommer det fungera lika bra med t.ex. WLP001/1056, eller kanske ännu bättre. Hade jag haft pigg WLP001 till hands hade det varit mitt förstahandsval. För den oberäknelige bryggare är dock torrjäst alltid önskvärt. Det finns också andra neutrala alejäster som kommer fungera jättebra, men föredrar man torrjäst och BRY-97 finns tillgänglig, så välj den. Jag anser dock att man bör hålla temperaturen nere för jäsningen.

Don’ts
– Vetemalt. Nej. Hazy IPA/NEIPA är en annan typ av öl. Addera inte kropp/munkänsla i onödan.
– Havre. Nej. Fel öl.
– Mellanrostad karamellmalt. Vanligt förr, men påskyndar oxidering och tar över smakmässigt.
– Torrhumla inte för varmt.
– Undvik pilsnermalt om du kan. Har du det hemma och absolut vill göra dig av med den så öka upp wienermalten till 15-20%.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *