Mycket har man kvar att lära och mycket kan man tycka att man borde ha koll på. Ändå så blev förra bryggnigen av husets Saison ett riktigt bottennapp. Dels var det en strulig bryggdag eftersom det då nya bryggverket inte var riktigt kompatibelt med husets el, vilket nu åtgärdats, och dels blev ölet inte alls bra. Efter att ha bryggt säsonger fram och tillbaka med hyfsad regelbundenhet i över fem år så kan man tycka att man borde ha koll på saker och ting. Så är det alltså inte riktigt. Å andra sidan så lär man sig alltid något.
Förra satsen av husets Saison delade jag upp på två jäskärl för att tillsätta två jäster (3726 och 3711) som är ganska olika i sin karaktär, vilket jag då tänkte skulle ge mig två lite olika säsonger att avnjuta under sommaren. Resultatet blev dock två öl som var väldigt lika i sin smakkaraktär, där den dominerande smaken var exakt samma i båda ölen. Jag skulle beskriva smaken som mustigt jordig/kryddig och svällande i munnen, med lätta toner av skumbanan. En rustik jordighet har jag egentligen inget emot utan det är tvärtom en karaktär som jag vill ha i en Saison då jag tycker den samspelar väl men en viss mineralig ton, dock inte på ett svällande sätt som nu är fallet. Den mustiga jordigheten/kryddigheten fullkomligt dominerade smaklökarna i båda ölen och bidrog till motatsen av vad Saison i grunden ska vara; torr och lättsam att dricka. Nu blev den istället fyllig, dock utan att vara söt. Det gjorde mig givetvis väldigt frustrerad och tankar som ”vet jag ens vad jag håller på med?” dök upp titt som tätt när jag provade ölen med jämna mellanrum.
Felsökningen inleddes. Eftersom jag delade upp ölen mellan två jäster som ska producera två ganska olika öl, fastän de befinner sig inom samma stil, och dessa hade samma dominerande smakkaraktär blev den logiska slutsatsen att det troligtvis har skett något under bryggdagen som triggat igång en och samma bismak under jäsningen. Ölen bryggdes med ett stegmäskningsschema som jag plockat från Phil Markowskis Farmhouse Ales med följande steg:
45°C i 30 min
55°C i 15 min
62°C i 30 min
68°C i 15 min
74°C utmäskning
Stegmäskning finns det mycket att läsa om, men desto mindre finns det skrivet om det jag tror är boven i dramat för min öl; 4-vinylguaiacol (4VG). 4VG är mest förekommande i tysk veteöl och främjas av ferulsyrarast i mäskningen som sker mellan 43-45 grader. Smakerna utvinns från ferulsyraran som sitter i maltskalet samt att ”precursors” till 4VG finns i mindre mängd i vetemalt. Smakmässigt beskrivs 4VG som kryddig, skarp, nejlikaliknande eller ”medcin”. Det är allt annat än lätt att sätta dessa exakta smaker vid provning men jag tror verkligen att min beskrivning av mustig/kryddig jordighet kan vara samma sak. Det känns även logiskt att den gemensamma felsmaken i båda mina öl härleder från något nytt i bryggprocessen som inte funnit med tidigare, och då är stegmäskningen med den låga starten den uppenbara avvikelsen. Ännu en sak som talar starkt för denna teori är att båda jästerna som användes (3711 och 3726) är POF+ (positiva), vilket står för ”phenolic off-flavor”, som då tillsammans med 4VG kan bidra med tydligt framträdande smaker till ölen. Faktum är att POF+(positiva)-jäster anses vara den största bidragande faktorn till fenoliska smaker i ölet, vilket är rimligt.
Om ovanstående teori stämmer så finns det några slutsater jag kan dra till vidare saisonbryggnig:
– Inte stegmäska på lägre temperaturer för att undvika 4VG när POF+(positiva) jäster används, vilket nästan alla saisonjäster är.
– Minimera eller uteslut vetemalt på bekostnad av munkänsla.
Vetemalt (eller dess släkting dinkel) är en vanlig maltsort i saison och att utesluta den helt och hållet ser jag kanske inte som en nödvändighet, men i kombination med låg inmäskning kan det vara något att beakta i framtiden. Det är även möjligt att det är den dominerande basmalten (pilsner) som står för majoriteten av 4VG under inmäskningen i de lägre temperaturerna, det är svårt att veta och som jag skrev ovan finns det inte mycket skrivet om just detta.
Eftersom jag i skrivande stund vill testa min teori samt att smaklökarna suktar efter saison som inte skriker mustig, svällande krydda och jordighet blir det nu något av en antidotbryggning, ett ord som kanske aldrig använts tidigare. Jag har kört med i stort sett samma maltnota i ganska många bryggningar nu och jag tror även det kan vara värt att ta ett steg tillbaka, ”go back to basics”, för att se om min annars så inkörda maltnota kan förändras i framtiden. Det blir alltså enbart pilsnermalt för denna bryggning samt en enkel infusionmäskning inom enbart beta- och alfaamlystemperaturer samt två för mig nya jäster i en ”split batch”.
Namn: Antidot och Simplicité
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 75%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 22L
Beräknat SRM/EBC: 3.5/7
Beräknat OG: 1.055
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 30
OG: 1.052
FG: (566=1.009) + (Farmhouse=1.010)
ABV: (566=6%) + (Farmhouse=5.9%)
Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
94% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L)
6% Weyermann syramalt (~1.7L)
Mäskschema
65 grader i 80 min
76 grader i 10 min
Total mängd vatten: 37.1 L
Mäskvatten: 37.1 L
Lakvatten: –
Förbereder vattnet genom jästätarmetoden. Till en sats på 22 L (~6 gallon) tillsätter jag 12 gram torr bakjäst och 12 gram socker. Vattnet har en temperatur på 30 grader.
Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
10g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT
Vattenprofil
Kalcium: 93
Magnecium: 29
Natrium: 8
Klorid: 67
Sulfat: 217
Beräknat mäsk-ph: 5.06
Mätt mäsk-ph: 5.2
Humleschema
@60 min – Styrian Goldings Bobek – 20 IBU (pellets)
@20 min – Saaz – 10 IBU (pellets)
@15 min – White Labs jästnäring
@5 min – Spindasol B
Jäst
En halvan: WLP566 (Next Gen) – Ingen förkultur
Andra halvan: Lallemand Farmhouse
Jäst i 21 grader till FG
Brygglogg
2023-06-14
Bryggdag utan problem.
2023-07-01
Har inte dokumenterat SG-avläsningarna denna gång. Men båda har landat på 1.009 och 1.010. Buteljering.
För första gången provade jag att behandla mitt vatten med socker och jäst för att minimera syret. Varken svårt eller besvärligt, men kanske något meningslöst om man inte kan hålla resten av processen särskild syrefri. Jag upplevde dock mindre skum vid inmäskning.
Den nya maltkvarnen. Långt ifrån en självklar investering för de flesta hembryggare, men otroligt skönt att slippa handjaga. En jämnare krossning får man också.
Testade loket till min gamla patinagryta som mash-cap. Något för liten var den.
Nästan mitt i prick!
Hej! Tråkigt att Saisonen blev dålig.. Kornmalt ger väl mer 4VG än vete så tror inte det är problemet. Varför så mycket magnesiumsulfat?
Hej!
Är ganska övertygad om att det var den låga ingångstemperaturen som ställde till det. Ovanstående Saison blev fick superrena smaker, så jag fick nog lära mig den hårda vägen. Angående magnesiumsulfat så brukar det bli några extra gram när jag vill trycka upp sulfatmängden utan att kalciumnivåerna sticker iväg. Använder kalciumsulfat och magnesiumsulfat som sulfatkälla och då försöker jag dela upp givarna lite.