Det är helt klart semestertider både på bloggen och i bryggeriet. I skrivande stund är det 10 dagar sedan jag buteljerade min senaste öl och jag har inte ens hunnit tänka tanken på någon nästa bryggning. I början på sommaren bryggde jag dock två versioner av husets Saison ”Phare” och här kommer en utvärdering av den första versionen. Inför bryggningen av denna öl kände jag mig relativt nöjd med var både humle och malt landat i mina recept, utan istället har det varit jästen som bråkat med mig senaste tiden.

Doften är lummigt jordig vilket påminner mig om att gräva i en blöt jordhög. Detta blandat med mineraler och en fräsch örtighet lovar mycket väl. Tjock och krämig skumkrona.

Det räcker med en klunk för mig att konstatera att detta är min hittills bästa Saison. Efter mer än två års fokuserande på en och samma öl med flera ganska påtagliga motgångar senaste halvåret har det nu lossnat lite. Den här ölen håller hög klass och mäter sig helt och hållet med de förnämste belgiska varianterna, på vissa punkter.

Det första som möter smaklökarna är en bred och örtig humleprofil som fyller munnen. Strax efter så kompletteras humlesmaken med en jordig och mineralig smak från jästen som också hade kunnat ta mer plats.

En ren och ganska tillbakadragen maltprofil som gör ölet lite mer ointressant än önskvärt.

Apelsinsmaker och citrus mot slutet. Jag är väldigt förtjust i den långdragna örtiga och nobla humlekaraktären som hänger med länge utan att vara till besvär. Kanske snäppet för mycket beska. Helt klart den Saison jag bryggt med minst fruktkaraktär, vilket jag i dagsläget uppskattar då det ökar fräschören i ölet. När den örtiga humlen får dominera mer istället för en kvarhöngande fruktkaraktär från jästen som tenderar ölen att bli något mindre kletig i sin smakprofil.

Det finns fortfarande förbättringspotential, så klart. När ska man någonsin bli nöjd? Även om jag är fruktansvärt nöjd med att vara tillbaka på rätt spår med detta evighetsprojekt så blir det en del förändringar till nästa brygging. För det är ju så att om man byter jäst mellan varje bryggning så kan man behöva skruva lite på andra parametrar. Jag kommer fortsätta med denna jäst (Wallonian Farmhouse III) även nästa bryggning vilket också placerar mig lite i samma position som förra sommaren, att jag vill ha något mer karaktär på maltsidan utan att den för den sakens skull ska upplevas som maltig. Jag kommer göra en marginell ökning av rågmalten men även kika på en eller två mindre givor av något annat, kanske omältat för att ge en lite grynigare och karaktärsfull munkänsla. Exakt detta resonemang var jag inne i förra året. Skillnaden nu är att jag bara jobbat med en jäst, vilket i fortsättningen kommer att ge mig ett mer tillförlitligt resultat.

Jag kommer nog skruva ner humlegivan något för att få ner IBU några punkter. Detta kommer ge mer spelrum för malten och jästen samt att jag under de senaste månaderna insett att jag gått på lite för hårt med humlen i säsongerna. Kanske kommer även torrhumlingen bli något försiktigare.

Även kolsyran kan vara något högre. Denna buteljerades till 3.0 CO2, men jag kommer kliva upp till 3.5 nästa gång.