Den här ölen bryggdes den 16/2-2019 och är namngiven efter en textrad i den eskapistiska låten The Escapist av Mike Sinner (The Streets). Låten kan tolkas som en verklighetsflykt och lite så har jag i min pretentiösa självgodhet, eller kreativa tankebana, tänkt kring denna öl. Något man kan dricka när man sitter och tittar på stenar vid älvens strandkant.

Bryggdagen innehöll inte några hinder. Något bekymrad var jag dock över jästen, Wyeast 1968 London ESB Ale, som jag beställde 1.5 vecka innan bryggningen och dess ålder (tillverkad i början på oktober). Jag satte dock en förkultur för skapa så goda förutsättningar som möjligt för jästen. Ölen nådde FG på tre dagar och jäste bara ut till 56% (4.1%) vilket var ganska klent. Även om jag hade önskat mer så har jag efter viss efterforskning kommit fram till att det inte är helt ovanligt att denna jäst inte äter mer av det jäsbara sockret. Dels är det en extremt välflockulerande jäst, vilket innebär att när den väl har slagit sig till ro på botten av jäskärlet, så kan den vara svår att väcka till liv igen. Jästen bildar en kompakt och tät matta i botten av jäskärlet, vilket man kunde ana redan när färskjästen blandades med vörten till förkulturen då jästen klumpade sig på ett sätt som både belgiskt och amerikansk jäst inte gör. Maltnotan för denna öl bestod av drygt 27% rostad malt i olika grader, vilket också kan ha en påverkan på hur lågt eller högt jästen jäser ut. Viss jäst hanterar rostade matsorter mer eller mindre ”bra”. Även om jag hade förväntat mig en något starkare öl så blev jag mycket nöjd med slutresultatet. Några icke önskvärda bismaker från jästen kunde jag inte hitta.

Doft
Mörk hyvlad choklad, lätt touch av kaffe samt en rostad ton mot slutet. Skumkronan framhäver även doft av kakaopulver.

Smak
Initialt möts man av en ren maltighet med lätt fyllighet. Både uppfriskande och len. De rena och mer klassiska maltsmakerna övergår sedan åt att domineras av choklad och kakao. Lättare toner av rostat kaffe. Många ganska komplexa smaker som sammanförs på ett oväntat välorganiserat sätt. Mot slutet hänger en chokladbeska kvar på den bakre delen av tungan som kanske blir något för ihärdig.

I överlag så kan jag inte vara något annat än nöjd med denna öl då den sett till sin låga procent faktiskt smakar väldigt mycket. Alkohol är en smakbärare och jag anser att det är betydligt mer utmanande att lyckas med en alkoholsvagare öl än de med mer procent bakom. När jag utvärderar min öl och letar efter förbättringsområden måste jag ständigt påminna mig om att det är en porter jag faktiskt har bryggt, och inte en stout. En porter ska ha en torrare avslutning och inte upplevas lika len som en stout, även om jag generellt föredrar det sistnämnda. Är väldigt nöjd med denna öl och den kommer garanterat återkomma i en snarlik form då jag inte önskar några större ändringar.