Den här ölen ser god ut, då kommer jag söka bekräftelse på detta även fast den kanske inte var det. Nu var ölen ganska god trots allt.

I mitt yrkesliv har jag under hösten pratat om och funderat en del på konfirmeringsbias. Ett tillsynes svårt begrepp som också är svårt att brottas med på ett personligt plan. Konfirmeringsbias handlar om att man är omedvetet selektiv i information som bekräftar eller dementerar ens fördomar eller förutfattade meningar. Vi vill gärna fortsätta tro på det som vi redan tror på även om fakta hävdar motsatsen. Konfirmeringsbias blir som mest aktuellt när det handlar om vår identitet och tillhörighet, vi blir mer faktaresistenta när saker om vår tillhörighet och identitet ifrågasätts. Vår konfirmeringsbias sätts på prov när saker polariseras i vårt samhälle, t.ex. kring val, vilket gör det lättare för felaktig information att spridas. Att kring valtider ta politisk ställning innebär för många att befästa sin identitet eftersom man faktiskt tvingas fundera kring sitt ansvar i vissa frågor som annars inte ägnas mycket tid åt. Under hösten har konfimeringsbias fullkomligt slagit i taket här i Sverige eftersom det har varit val vilket har lett till att det sprids tonvis med felaktig information, fake news och så kallad alternativa fakta på sociala medier. Jag har dock kommit fram till att konfimeringsbias, att alltså söka bekräftelse på sådant man vill tro även om det kanske inte stämmer, gäller inom ölbryggning.

Man behöver inte besöka många bryggningsrelaterade forum, svensk- som engelskspråkiga, för att få en förståelse för hur väldigt många hembryggare resonerar. Många har en ganska bestämd uppfattning om vad som är rätt eller fel samt hur man reagerar när påståenden ifrågasätts. Jag hävdar dock att man inom hembryggning, och i många andra saker i livet, bör våga ifrågasätta saker och faktiskt undersöka själv. Detta blir dock jobbigt för de allra flesta, vilket i vissa fall leder till att man gärna fortsätter i gamla spår och söker bekräftelse för detta. Allt som oftast blir jag trött mitt eget undersökande och utvärderande, ibland till den graden att jag inte tycker det är roligt med hembryggning längre. Jag tillfredsställs dock av fakta och erfarenhet. Hur ska jag verkligen veta vilken saisonjäst som jag tycker är bäst? Jo jag får väl helt enkelt pröva alla. Sådan är jag, även om jag ibland suckar åt mig själv.

Under de åren jag sysslat med hembryggning har jag plockat upp en del ämnen där människors konfirmeringsbias polariserar hembryggarvärlden i olika läger. Att konfirmeringsbias är vanligt inom ölbryggning tror jag beror på en kombination av bekvämlighet och det faktum att ölbryggning är en ganska krävande hobby. Man vill ofta inte göra de där små eller stora ändringarna i sina bryggrutiner eftersom man tidigare varit rätt nöjd med resultatet. Gott nog. Det handlar ju trots allt om att man ska trivas med det man gör. Sedan finns det också andra sidan, som hävdar att absolut alla ändringar man gör, alla prylar och minuter man tillför till sin bryggdag, resulterar i något positivt som är helt otänkbart att ifrågasätta.

Här kommer en lista på några ämnen som på grund av ölbryggares konfirmeringsbias polariserar:

• Vattenbehandling
  Ena sidan hävdar att eftersom ca 95% av öl består av vatten så bör man också sätta sig in i vattenbehandling. Man hävdar också att det gör skillnad på slutresultatet.
  Andra sidan hävdar att det är överkurs och faktiskt inte påverkar resultatet märkbart eller någonting alls. Ett relativt populärt bryggeri i Stockholm, vars bryggeripub jag besökte flera gånger när jag bodde där, hävdade i sin begynnelse att vattnet i Stockholm är så pass bra att det inte behövde behandlas. Smakar det gott går det bra att brygga öl på, är bekanta ord.
• Förkulturer
  Ena sidan hävdar att förkulturer är ett absolut måste för att tillhandahålla din kära vört med pigga celler.
  Andra sidan hävdar att så länge du har tillräckligt med celler så behöver du ingen förkultur. Köp ett extra paket jäst om du behöver. Här hävdar t.ex. jästtillverkaren Imperial Yeast att man absolut inte ska behöva någon förultur och att de garanterar 200 miljarder jästceller om jästen förvarats på rätt sätt.
• Rehydrera torrjäst
  Ena sidan hävdar att blötläggning inte tillför något och att det bara är extra pyssel under bryggdagen. Fermentis hävdar på sin hemsida att man uppnår bättre resultat utan att blötlägga i förväg, gällande vissa jästsorter.
  Andra sidan hävdar motsatsen.
• LODO-bryggning
  Bland svenska hembryggare ett hett ämne just nu. Främst för att Spiedel nu satsat hårt på ett tillbehörskit till sina helautomatiserade bryggverk som har fått bryggare att börja fundera kring sina oxidera öl. Vi ser även att den syremotverkande tillsatsen antioxin gick som smör i solsken på humlegårdens webbshop.
  Ena sidan hävdar att ölen får bättre hållbarhet, mjukare och lenare maltprofil genom att man aktivt jobbar med att tillföra minimalt med syre under bryggdagen.
  Andra sidan hävdar kanske inte direkt motsatsen, men grundar sin åsikt i att syretillförsel på bryggningens varma sida, ”hot-side-aeration”, är en myt. Andra sidan brukar då svara med att det finns flertalet studier som visar på att så inte är fallet. Studier som den andra sidan, å andra sidan, inte orkar läsa eller sätta sig in i utan hänvisar då istället till ett triangeltest utfört av 15 berusade amerikaner i ett garage på västkusten. Personligen tror jag på LODO-bryggnings positiva effekter, framförallt i öl där malten ska framhävas, men med tanke på tidsåtgången och den utrustning jag behöver införskaffa, är det inget som är aktuellt för mig att tillämpa. Något som jag tror många kan känna igen sig i.
• Ny information i allmänhet
  Har man fastnat för hembryggning lite mer än de som brygger en öl någon gång i kvartalet för att fylla på förrådet, så dammsuger man efter ett tag rent bland böcker och information om hur en bryggprocess och dess ingredienser ska hanteras, generellt. Här känner jag igen mig. Jag har läst de flesta kioskvältare om hembryggning plus lite till och jag kan ärligt säga att jag inte lärt mig något nytt de senaste tre åren. När senaste reviderade utgåvan av How to brew släpptes läste jag den, igen, för att se om något nytt dykt upp som kunde vara intressant att känna till. Det hade det inte. Min törst på ny kunskap har mättats av på grund av att de senaste tre böckerna om bryggning som jag läst inte tillfört mig någon ny kunskap. Därför känner jag mig mindre benägen att läsa fler böcker om ölbryggning eftersom jag misstänker att det kanske är bortkastad tid och pengar. Ett ganska dumt resonemang om man vill utvecklas som bryggare. Dock en ganska talande bild för hur erfarna bryggare många gånger känner inför ny information i jämförelse med en nybörjare. Allra tydligast blir det när nyfikna nybörjare faktiskt ställer relevanta frågor som kanske ifrågasätter hur många hanterar vissa saker inom bryggningen. Frågor som kanske rubbar den stabila grund som man tror sig stå på som mer erfaren bryggare. Då vill man gärna med sin erfarenhet visa sig kunnig och viftar bort ifrågasättandet med hänvisning till egen bryggning och accepterad litteratur. Konfirmeringsbias, typ.

En bidragande faktor till att vi har en viss polarisering inom hembryggningen tror jag är att många under de senaste åren brygger en viss typ av öl. Mig inräknat. Boven är IPAn. Jag hävdar bestämt att desto mer du stoppar i en öl, humle, malt eller andra smaksättare, desto mindre kommer du märka av övriga ändringar som du gör eller inte gör på vägen. Hur mycket maltsmak känner du t.ex. i en dunderhumlad NEIPA? Självklart känner du ingen skillnad på 50 ppm sulfat eller klorid om du dunkat i massvis med Galaxy-humle i Whirlpool samt torrhumling. Självklart känner du inte heller någon skillnad om du använder torrjästen US-05 eller WLP001 i samma öl. Inte heller kommer du känna någon skillnad om du rehydrerar ovan nämnda torrjäst eller gör en förkultur på färskjästen några dagar innan. Du kommer inte heller känna någon skillnad om du tillsätter antioxin i bryggvattnet, eller om du förkokat mäskvattnet för att minska på syret innan inmäskning. Jag är helt övertygad om att vår tillsynes evigt ökande konsumtion och bryggning av IPA bidragit till konfirmeringsbias och en viss polarisering inom ölbryggarvärlden. För den moderna öldrickaren är det också tacksamt att trilla in på hembryggarbanan och börja brygga IPA eftersom det är den ölstil där det är överlägset enklast att dölja felsmaker. Drick den färsk så blir det även ännu enklare. Detta resonemang kan ju framstå som något elitistiskt, som att mina smaklökar är mer tränade än många andras? Dock är ju smaken något subjektivt och för egen del är balans nyckelord i all välsmakande öl, IPA eller ej.

Vill man verkligen bli bättre på att brygga öl anser jag det mycket viktigt att man beaktar sin konfirmeringsbias. Våga ifrågasätta din egen din bryggprocess och pröva själv och var ödmjuk inför information som går emot vad du sedan innan trott. Men det är klart det kostar på att göra små förändringar varje gång. Ibland handlar det helt enkelt om tid och pengar. Något som var och en får ta ställning till. Är det verkligen värt det? För mig just nu? Nej. Konfirmeringsbias styr mig just nu till ett resonemang där jag anser det motiverat att undvika förkulturer på alla sätt och vis. ”Det blir nog bra ändå”, tänker jag för mig själv.