Att läsa ölutvärderingar utan bilder är kanske inte det mest inspirerande. Men denna öl tog oväntat nog slut samma dag som den kopplades på vilket resulterade i att jag inte hade möjlighet att ta några bilder. Här kommer dock en utvärdering utifrån minnesanteckningar.

Utseende

Ljus-medelljus öl som har mer färg än beräknade 3 SRM. Mycket klar i glas tack vare kallkraschning och 12 dagar på fat innan servering.

Doft

Inte mycket till doft. En lätt jästighet letar sig fram när skumkronan står som högst. Ganska klassiska belgiska jästestrar som är mycket subtila.

Smak

Mycket ren smakprofil med en maltighet som känns ren och tillfredsställande. Smaken som sticker ut från en i övrigt mycket trevlig maltfokuserad och balanserad öl är just estrarna från jästen, som är bra mycket mer anonym än vad jag hade tänkt mig. När jästsmaken avlägsnat sig och maltsmaken ligger kvar i munnen så påminner den faktiskt mer om en lager än en belgisk öl. Estrarna från jästen påminner mer om en veteöl/wit än en belgisk trappistöl.

Ölen har en mycket lätt örtig beska över sig.

Munkänslan är rundad och relativt fyllig för sin 5%.

Övrigt

Sammantaget blev det ännu en lyckad öl som uppenbarligen fler än jag uppskattade. Jag kan inte identifiera några direkta felsmaker. Att brygga belgisk sessionöl var ingen dum idé som jag förhoppningsvis kommer prova på igen. Kanske mer av en sommaröl än något man plockar fram till jul, men till julmaten gjorde den sig väldigt bra. Vill man ha en lättsam öl med en medelmaltig profil och lite karaktär från jästen så är detta en bra val.

Ändringar för eventuell ombryggning

Jästen är helt klart huvudingrediensen här. Enligt tillverkaren är denna en mer tillbakadragen belgisk jäst som inte är lika fruktig som wlp500. Jag hade velat ha lite mer belgisk karaktär över denna, så en ombryggning med wlp500 hade varit intressant. Denna jäst (wlp530) ska vara mer alkoholtolerant och jag kan tänka mig att denna passar bra i en triple då en hög alkoholstyrka bär med sig jästen på ett mer uttrycksfullt sätt.

Blir även mer och mer övertygad om att Saaz inte är en humlesort jag är särskilt förtjust i.

Kroppen och munkänslan på ölen är jag nästan mest nöjd med, vilket talar för att lättare munichsorter och dextrinmalt är ett utmärkt val vid lite svagare öl. Maltnotan skulle vid en ombryggning förbli oändrad.